Varför är du så tyst?

Tankar far runt i huvet och jag vet inte riktigt vad jag ska tro längre. Jag är trött hela tiden och det gör inte att tankarna blir klarare eller lättare att förstå. Min paranoia kanske håller på att ta över, jag vet inte. Vet bara att om jag inte får göra något roligt hela tiden kommer jag gå under, jag kan inte vara ensam med mig själv. Då blir jag konstig. Jag är den sista personen jag litar på. Den konstanta utmattningen tar så otroligt mycket på mig. Den ger upphov till en depression jag inte vill veta av. Jag är och vill vara den lyckligaste i världen, och jag vet att jag är och jag vet att jag kan. Men det är inte lika lätt när jag inte kan leva ett normalt liv. Ont har jag också. Förhoppningsvis stör det inte min sömn. Jag är orolig för vad det här gör mot oss också. Jag vill inte vara den här människan jag är nu. Jag vill vara pigg och glad, istället så somnar jag bara så fort jag få tillfälle till det. Det tar på humöret också. Jag är inte alltid den gladaste, men det är inte du heller och jag är ofta rädd för att det är jag som gör så du blir grinig. Därför låter jag bli att öppna käften ist och mest bara är. Det kanske hindrar dig från att ta illa upp av allt jag säger. Det är så jag upplever det. Jag är många gånger osäker på om jag ska vara i närheten av dig alls, för jag vet inte på vilket sätt jag gör dig besviken och grinig på om jag kommer för nära, samtidigt som jag känner samma sak om jag är för långt bort. Du talar aldrig om vad du vill ha, så hur ska jag kunna veta? Är du nöjd med det vi gör, eller kommer du nästa sekund låta bli att prata med mig för att jag gjort något fel? Ibland känner jag mig utfryst och många gånger straffar jag mig själv. Jag har sjunkigt så lågt psykiskt för att jag inte längre kan läsa dig och vet inte hur jag ska tillfredsställa. Jag vill inte vara den där tjatiga morsan, jag vill vara din flickvän som bara är snäll. Jag vill vara lycklig när jag är med dig, jag vill inte hela tiden vara osäker. Det är så jag känner mig: osäker och förvirrad. Jag är inte en sån människa, jag ska inte känna sånna saker. Inte inför oss!!

funderingar..

på att flytta bloggen till blogg.se istället. Gillar inte riktigt blogspot, men å andra sidan har jag inte så otroligt mycket att skriva om heller så egentligen spelar det väl inte så stor roll.
Det enda jag tycker är kul är att hålla på med designen. Gillar att lära mig hur blogg.se fungerar, är nog därför jag vill flytta den dit egentligen, så jag tror faktiskt jag gör det.

Ny blogg: nathaliegrannas.blogg.se

Den ska bara fixas, men det blir säkert shit bra. då har jag något att göra på tåget imorrn, måste bara lägga in alla bilder på datorn så blir nog det shitbra!